Välkommen! 

Jag heter Ingrid och detta är min hemsida. Jag vill berätta om min familj och mina intressen och ge tips om andra intressanta hemsidor.


Som alla pensionärer har jag svårt att få tiden att räcka till. Det finns så mycket roligt man kan göra! Läsa böcker, måla, jobba i trädgården, släktforska ...  En kortnovell
Jag har förut arbetat som bibliotekarie och med en del it. Här är min cv.

Dockhus och miniatyrer

Att bygga dockhus och göra miniatyrer är jätteroligt. Är med i en miniatyrgrupp. En gång lärde vi oss göra små skinnskor. Nu skall vi göra blommor. Och så har mina barn tagit mig med till Windsor Castle där jag fick se Queen Mary´s Dollshouse och till Legoland där jag beundrade
Titania´s Palace, ett bygge som nu står i Egeskovs slott i Danmark,och som har dragit in pengar till handikappade barn. 

Mest fantastiskt kanske ändå Rococo en miniature i Rudolfstadt, Tyskland. Två arkitekter har skapat en hel värld i gips och papier mache´. Tre-fyra slott, karta, små små figurer, kanske 3 cm höga men så välgjorda, representerande alla upptänkliga yrken, balsalar, kök, kyrkliga processioner, militärer, perukmakare, trädgprdsarbetare, gravkapell med gravkammare med små kistor, allt man kan tänka sig och mer därtill.

http://rococoenminiature.heidecksburg.de/pages/die-gepriesene-insel/schloesser.php
http://www.youtube.com/watch?v=kVQI50iiZXc

Här är mitt blå dockhus, orgeln i slottskapellet och interiör från tygboden. Och så några bilder från rokoko-slotten.

Fler slottsbilder från Rudolfstadt:

Medeltidsveckor

Min dotter Anna och hennes man började spela på medeltidsveckor. På det viset kom jag att besöka Visbys medeltidsvecka, Hova riddarvecka, Hornbora ting...
Eftersom de är musiker behöver de ibland barnvakt till sina små underbara pojkar, Sam och Love, och då får jag vara med och åka and och rike runt. Det är så härligt att få vara del av en familj igen.

Familj

Min man hette Kjell och var forskare, författare och amatörastronom.
På hans sida finns förteckning över publikationer, solfläcksteckningar m.m.

Vi hade fyra barn, Alf, Anna, Nils-Olof och Lisa. På bilden sitter de i omvänd ordning.
Det var så roligt att vara en stor familj. Men ganska intensivt.
Alltid hände det något. Och alla var de olika. Alf älskade böcker. Anna var livligare.
Nils.Olof var mycket uppfinningsrik, ibland något disträ, och älskade djur.
Lisa var en liten kavat tjej.

Men så brann vårt hus 1986 och Kjell och de två små omkom.
De lever i minnet och de har fått egna sidor.




Fåglar

Jag har också husdjur. Små fåglar, gouldsamadiner,  flyger omkring i vardagsrummet och
sover i taklampan.

De är så vackra. Jag är med i en fågelhobbyförening och
får då vara med på utflykter och föredrag.

Om det blir tid över, kan jag måla, läsa böcker eller hålla på i trädgården.
Det finns så mycket man kan hitta på.

Jag är naturvetare och tycker det är spännande med rymden,
 men också konstiga havsdjur eller att få se träd med stora gröna bollar av mistel.



  Anida

  publicerad i CB14

Leende räckte han ut sin rödbruna, fjällbetäckta tass och smekte det ljusgula håret. Anida skrattade mot ho nom:"Strunta i böckerna och följ med mig till dammen!" bad hon.
    "Jag har inte tid nu min lilla vän. Måste få det här klart."
    "Jag såg ett rymdskepp idag. Undrar hur det är att fara omkring därute bland stjärnorna och kanske få se en massa underliga varelser. Ibland drömmer jag, att jag själv reser omkring därute och det är samtidigt mycket mörkt och mycket ljust och jag simmar i luften."
    "Jag har inte tid att följa med, men gå du till dammen själv-"
    Hon såg på honom, suckade och bröt tankspritt av en stor röd blomma, som hon snurrade mellan fingrarna. Fick så syn på en liten guldfärgad drake och försökte fånga den, men den spände snabbt ut ett par purpurskimrande vingar och virvlade upp. Hon jagade den runt det mörka, knotiga trädet och försvann så småningom utom synhåll. Den väldiga rödbruna varelsen såg tankfullt efter henne med sina sju stora gula ögon, bara läkarens behandling visade sig effektiv så att hon inte en dag plötsligt återfick minnet. Han hade blivitmycket fäst vid den lilla varelsen och ville inte avliva henne. Visst kunde han skaffa sig andra husdjur, men det blev ändå ntedetsamma. Trots behandlingen gick det ju att tala med henne även om man inte kundege sig in på några svårare problem. Dessutom fanns det ingen i hans bekanskapskrets, som hade en sådan rymdvarese som sällskapsdjur, och han måste erkänna att han tyckte om den status hon gav honom.
    Anida hade satt sig på den varma, svarta marken, Hennes ljusa hår flöt nerför de bara axlarna. Prydnadsdammens invånare, de små rödlila ödlorna, sam omkring i det svalavattnet, låg och solade sig på de stora röda flytbladenoch klättrade i de vita doftande blomkalkarna.
    Hon såg plötsligt ner på sin egen rosa femfingrade hand; Varför såg hon aldrig någon annan varelse som var lik henne? Var hon den enda varelsen i hela världen, som hade gult hår och tio fingrar? Ibland drömde hon att det fanns många sådana som hon. Och att det fanns små varma djur med mjuk päls, som man kunde köra in händerna i. Hon lyfte ansiktet mot den röda solen och greps plötsligt av leda. Måste den alltid vara röd! Och landskapet runt omkring! Rött, brunt, gult, vitt och svart. Det var ju rena --- domedagsfärgerna! Hon ville plötsligtatt solen skulle vara gul och marken ---grön!Grön? Var kom det ordet ifrån. Det verkade välbekant, riktigt på något sätt. Det var som om något villefram, som om något längesedan bortglömt ville arbeta sig upp till ytan i hennes medvetande, Hon glömde så fort, kunde inte hålla ihop tankarna, blev bara trött. - Varför levde hon egentligen? - Den guldskimrande draken kom åter flygande och landade alldeles intill henne. Tankegången var åter bruten och det förgågna glömt. Hon levde enbart i nuet, njöt av solvärmen och följde molnens lek över den gula sommarhimlen.


Copyright © 2013 Ingrid Rynefors