Ansedel Märta Linnéa Viktoria Borgh

1912-1980

Född 1912-02-07 i Hammerdal (Z).
Död 1980-02-16 i Bäve (O).
Märta Linnéa Viktoria Borgh.
Född 1912-02-07 i Hammerdal (Z).
Död 1980-02-16 i Bäve (O).

f Anders Viktor Niklasson Borg.
Född 1875-08-21 i Folkärna (W). [1]
Död 1939-12-08 i Uddevalla (O).
Jernvegsarbetare, stenarbetare.


ff Niklas (Nicolaus) Svensson.
Född 1840-11-29 i Vissefjärda (H).
Död 1906-02-16 i Uddevalla (O).
Järnvägsarbetare, arbetsförman.


fff Sven Nilsson.
Född 1808 i Vissefjärda (H). [2]

Brukare.


ffm Maria Gustafsdotter.
Född 1810 i Mortorp (Oskar).



fm Inga Maria Nilsdotter.
Född 1850-10-04 i Boda (W).
Död 1900-08-26 i Uddevalla.

 
 

m Alma Hendrietta Olsson.
Född 1883-11-26 i Bokenäs (O). [3]
Död 1931-04-29.
Sömmerska.


mf Alfred Olsson.
Född 1849-07-17 i Långelanda (O).

Arbetare.


mff Olof (Olle) Olofsson.
Född 1819-04-23 i Myckleby. [4]

Torpare.


mfm Inger Maria (Maja) Olofsdotter el. Olsdotter.
Född 1821-02-05 i Ödsmål. [5]
Död (1918).


mm Maria Andersdotter.
Född 1846-05-15 i Morlanda (O).
Död 1918-07-11. [6]


mmf Anders Rasmusson.
Född 1793-06-28.
Död 1858-02-06.
Torpare, änkling.


mmm Olena Eriksdotter.
Född 1814-11-24.
Död 1861-05-06.


Levnadsbeskrivning

Gift med David Gustavsson. Fick barnen Gudrun- gift med Lennart, Lilla Edet - och Ingalill, som
dog i cancer i 30-årsåldern och efterlämnade make och liten son.
Märta har skrivit följande om sin barndom:
Min barndom
Födelsedag var den 7-2-12 i en by vid namn Hammerdal i Jämtlands län. Far var vid den tiden
Smed för rallare ò dom byggde stambanan. Det var trevligt att höra rallarlagen, dom sjöng så
det ekade i bergen av hejarsånger. I början av mars var det aktuellt att döpa den sistkomna
flickan. Prostgården låg långt borta. Far hyrde en häst ò kärra ò en farbror följde med. Mor lade
in Babyn i filtar tillsammans med halm i kärran. Så bar det iväg. men.....
Rallare! Ja det ordet klingar vackert ò snart är det nog ett minne blott, men det var en grupp
hårda idoga män som kämpade hårt för sitt uppehälle. Min far var inte stor, kvick ò stark, så
började någon mucka gräl så nog kunde han försvara sig. Det var inte lätt att vara rallare m.
stor familj, men allting måste ordna sig. Vi flyttade från trakt till trakt några mån. på varje ställe.
Far kontaktade bönderna ò så fick vi något uthus som stått tomt flera år och som råttorna fått
härja fritt. Men mor var en duktig kvinna ò inget var omöjligt för henne. Till Åhlèn ò Holm gick
snart en order om målfärg och tapeter, hon målade tak ò fönster ò väggarna blev fina,råtthålen
satte hon igen med glasbitar ò en träribba utanpå, och så skurades golven vita, gardiner sattes
upp ò snart var allt trevligt. Då tog hon fram symaskinen och så var en syateljé färdig och
bondmororna kom ò valde ut tyg ò modell, en vägg utvisade nya modet och glädjen var stor
när det kommit en sömmerska till byn. Snart kom man underfund med att man kunde anlita
sömmerskan när det gällde sjukdom ò barnsängar, hon var alltid villig. Ja, så var snart
uppbrottstid igen pappa åkte före ò bodde i någon skogskoja ò mor fick packa ò ordna barnen
ò allt samt bege sig till en ny plats med samma bekymmer. Som så ofta förr var det stora
barnkullar ò rätt så tätt var det också.
Och en kall vinterdag första dagarna ò februari såg jag dagens ljus, mor hade då tre förut, ò
efter några veckor skulle jag döpas. Pappa hade en bro som bodde hos oss då och dom två
skulle köra med släde till prästbostället där jag skulle å mina namn sonm mor skrivit på ett
papper. Så rullade hon in mig väl i filtar så det bara var en liten glugg som jag skulle få lite luft
igenom. Sedan halm i släden så det skulle bli mjukt och gott. Det var en bitande kall färd ò
Pappa ò farbror hade smusslat med sig lite värmande droppar. efter ett par timmars färd kom
dom fram till prästbostället som det hette på den tiden, prostfrun kom ut ò tog emot, hom blev
ängslig när hon fick se bara två druckna män, men var har ni barnet. " O, visst i tusan, Idalle
(?) var har vi ungen, den låg ju här när vi for. Männen klarnade snart till och började leta i
halmen ò längst ner på slädens botten låg jag. Prästfrun vart arg men sade åt dom att följa med
in, som väl var hade ju mor skrivit namnen ò placerat innanför filtarna ò barnet var i högönsklig
välmåga. Det berättades inte den dagen, men sedan kom sanningen fram, stackars lilla mor
kunde ju blivit av med sitt barn. de stora farorna för mitt liv hade börjat men det följde flera.
Jag vill också berätta om när far ledsnade på kringflackandet ò mor längtade till s. sverige.
Hon var uppväxt på Västkusten ò dit ville hon. Även den flyttningen fick hon ordna ensam, m.
6 barn var det inte enkelt, men hon talade vid en gumma som hade häst ò körde foror till
affärerna från Sveg. Det var en kall novembermorgon som vi anträdde färden En väldigt stor
koffert ò symaskinen ò sängkläder som vi blev nedbäddade i. Men komna bara lite utanför byn
somnade gumman ò släden gick i diket, vi underst i snön ò kista ò symaskin ò släde över oss.
den som vart arg det var mor, gumman fick en riktig åthutning. Så lyftes släden rätt ò vi kom
levande framkrypande ur drivorna. Nu tar jag tömmarna , sa mor för ska vi komma till Sveg
innan vi är ihjälfrusna så måste hästen röra sig. Gumman protesterade men det hjälpte inte. Vi
körde hela dagen På kvällen vid 1 tiden var vi i Sveg ò tog in på ett hotell, Dagen därpå gick
vi på tåget söderut. Allt var glädje ò förväntan tills vi kom till Mora-Noret, där gjorde tåget ett
litet uppehåll ò i Mora skulle vi byta tåg, mor hjälpte oss med kläder ò de tillhörigheter som var
och en skulle svara för, men inte bytet förrän i Mora. Vi stod på perrogen ò väntade på att
stiga av. Då sätter tåget igång, Skynda dig av säger en äldre syster, här skall vi ju av, ò så
knuffar hon till mig så jag åker av när tåget var i full fart.Mor blev alldeles ifrån sig ò susar in till
konduktören. "Min flicka har ramlat av, nu måste ni stanna så jag får tag i henne, levande eller
död." Men också då hade jag tur för hon knuffa mig så hårt att jag ramla direkt i diket utan
minsta blessyr. 2 dalkullor som hade cyckel fann mig gråtande i diket ò jag satte mig på cyckel
ò så bar det iväg till stationen. Där på ett gärde kommer mor aldeles ifrån sig ò skulle leta men
vad hon blev glad när hon fick se mig livs levande igen. Tåget blev en halvtimme försenat.
Det rullade snart vidare ò den halvtimmen som förlorats kördes snart in. Men komna hit itll
vstkusten vart det nog inte så roligt som man tänkt sig, här var ont om bostäder ò mat, året var
1919 , spanskan hade härjat svårt, vi fick bo på ett vindsrum ò klara värme ò matlagning med
ett primuskök men efter någon tid fick vi en 2 rummare. Till julen kom far också, det fanns
inget arbete då, men vi klarade oss. Så kom en syster till, det var det åttonde barnet. På
julafton satt far ò hela barnskaran vid mammas säng ò hon dela ut ullvantar som hon stickat åt
oss. Allt hann hon med. Efter helgen fick far arbete ò snart kunde också mor dra sitt strå till
stacken. Nu vilar de båda sedan flera år på kyrkogården. Vi barn som är kvar i livet är enbart
stolta över våra duktiga föräldrar trots att de bara var rallare.

Gifte och barn



Gift 1933-12-24 David Gustaf Sigvard Gustafsson. Född 1909-01-25 i Bäve.
Död 1989-01-01 i Bäve (O).

Gudrun Barbro Linnéa Gustafsson. Född 1937-11-04 i Uddevalla.

Ingalill Alma Marita Gustafsson. Född 1942-01-03 i Uddevalla.
Död 1980-10-10 i Bäve (O).



Källor

  1. Kyrkbok, födda, Uddevalla: föräldrar till Gösta
  2. Husförhör, Björnbygden, Vissefjärda
  3. Kyrkbok, Uddevalla, mor till Gösta
  4. GID:935.33.11600
  5. Husfh A1:4 fol 78
  6. U-a döda 1918
Personregister    Efternamnsregister    Ortsregister

Framställd 2013-04-10 med hjälp av Disgen version 8.2d.